Igår så fick vi ett härligt sms från en kompis som är bonde. Han bjöd oss för att bevittna när deras kossor skulle släppas ut i hagen efter en lång vinter i ladugården. Det var riktigt kul att se deras livsglädje. De sprang ut och och hoppade fram. Man kan ju knappt föreställa sig att en så stor klump som en ko ska kunna hoppa. Märta låg i selen på Anders och sov hela tiden. Hon verkade inte så imponerad..
Den svart-vita kossan på det understa fotot ser så filosofisk ut. Som om han tänker, vem är jag egentligen? Och hur hamnade jag här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar