En kväll som slutade i tårar

Tänk att det alltid ska sluta i tårar när barn leker. Den här gången var det visserligen inte barnens llek som gjorde det utan rätt och slätt att Märta gjorde någon slags missbedömning när hon kröp. Plötsligt hängde inte händerna med och inget fanns som tog emot ansiktet när det föll mot golvet. Hon slog i munnen så att det dunkade i golvet. Jag hann fram innan hon hade börjat gråta, ni vet de där tysta sekundrarna innan de inser att något gör ont. Jag har aldrig hört henne skrika så högt någonsin. Det var hemskt. Sedan såg vi att hon blödde, det var blod i hela ansiktet och på hennes händer och mina. Efter några minuter lugnade hon ned sig med nappen i munnen. Vi tror att blodet kom från överläppen men vi fick inte titta i munnen på henne. En ledtråd var iaf att överläppen växte sig superstor, som om hon hade gjort sin första botoxbehandling. Stackare!

Men innan dess hade barnen roligt ihop. De petade på varandra och tog varandras leksaker. Kul att se henne ihop med en jämnårig.