Hårdhänta kompisar

Det är inte så lätt att vara två år. Märta blir slagen, luggad, riven och putt utav många av sina killkompisar (självklart finns det ju tjejer som gör likadant men inte bland de bekanta som vi har just nu). Märta själv slår inte tillbaka utan bara spänner hela kroppen när nåt händer. Ibland skriker hon till men då handlar det oftast om att barnet tar hennes leksak eller att det gör väldigt ont. Jag vet att barn i den här åldern gör såhär och att deras empatiska förmåga inte är fullt utvecklad och att de inte förstår riktigt vad de gör den andra personen. Och jag dömer verkligen inte de här barnen men jag tycker så synd om Märta. Hon blir så utsatt och man kan ju inte skydda henne, inte ens om man sitter bredvid så hinner man med. Och hon måste ju kunna leka med andra barn utan att vi hänger som hökar över henne hela tiden. Hemma så kan hon ibland bearbeta händelser och säga att fröken på förskolan sa "ajaj" när hon blivit riven i ansiktet. Jag försöker lära henne att hon måste säga"stopp" med bestämd röst. Vi märker även att hon provar att slå oss lite löst ibland. Men hon brukar se ångerfull ut när vi pratar om det. Här har hon märken av ett barn på förskolan.