Edith 2 månader

Ja, vid det här laget har hon ju varit två månader ett tag men det har inte funnits tid att blogga. Men jag tog bilderna när hon var två månader exakt (eller iaf samma dag) så jag skriver som om det var den 10/6.

Nu har Edith storlek 56 men har börjat smyga upp till 62. Hon växer som hon ska och ligger två kurvor över på vikten och längden. Edith är världens goaste bebis som serverar härliga leenden mot oss. Hon lyfter ena kinden mot ögat och hennes smilgrop blir rejält djup. Hon har också börjat prata tillbaka med oss lite och säger "goo" eller gör små tjut. Hon vill helst sitta upp och gillar babysittern och kan sitta där lite längre stunder. Hon är väldigt stark i nacken och lyfter huvudet även om hon är sittandes och man försöker få henne att luta sig bakåt. När hon skriker så spänner hon ut hela kroppen så att hon kan stå upp några sekunder i taget. Babygymmet däremot är inte alls intressant. 

Hon har börjat äta 120 ml ersättning nu även om det inte är jätteofta hon äter upp hela flaskan. Hennes sömn är nu också helt fantastisk, hon sover till 05 och sen somnar hon om två timmar eller tre. Edith somnar helst i vår famn förutom på kvällen då hon kan ligga själv i sin säng och somna. Gillar att vaggas med med tungt gung när hon är ledsen, hungrig eller trött. Brukar ofta burra ned sig i vårt armveck med huvudet. Hon brukar ofta somna när vi lämnar Märta på förskolan och sover en kort stund. Men framförallt så brukar hon somna in ordentligt när jag hämtar Märta och så sover de båda i 1-2 h. Därefter så är sömnen ganska rutinlös. På kvällarna vill hon helst sova i vår famn och kan vara lite kinkig och småäta och somna om vartannat.

Edith har börjat få mer hår på huvudet men det syns inte alltid för det mesta håret är blont. Hennes ögon har blivit väldigt blå och är så fina att man drunknar i dom. 

Efter några veckors betänketid så valde vi även hennes andranamn så nu heter hon Edith Inger Margit. Inger är som en låtsasfarmor till Anders som tillhör familjen och Margit är min farmor. Edith är min farmors 21:a barnbarns barn men är det första som fått hennes namn.

Edith 1 månad

Edith 2 månader

Hårdhänta kompisar

Det är inte så lätt att vara två år. Märta blir slagen, luggad, riven och putt utav många av sina killkompisar (självklart finns det ju tjejer som gör likadant men inte bland de bekanta som vi har just nu). Märta själv slår inte tillbaka utan bara spänner hela kroppen när nåt händer. Ibland skriker hon till men då handlar det oftast om att barnet tar hennes leksak eller att det gör väldigt ont. Jag vet att barn i den här åldern gör såhär och att deras empatiska förmåga inte är fullt utvecklad och att de inte förstår riktigt vad de gör den andra personen. Och jag dömer verkligen inte de här barnen men jag tycker så synd om Märta. Hon blir så utsatt och man kan ju inte skydda henne, inte ens om man sitter bredvid så hinner man med. Och hon måste ju kunna leka med andra barn utan att vi hänger som hökar över henne hela tiden. Hemma så kan hon ibland bearbeta händelser och säga att fröken på förskolan sa "ajaj" när hon blivit riven i ansiktet. Jag försöker lära henne att hon måste säga"stopp" med bestämd röst. Vi märker även att hon provar att slå oss lite löst ibland. Men hon brukar se ångerfull ut när vi pratar om det. Här har hon märken av ett barn på förskolan.

Spontanitet innebär att planera

Vanligtvis så innebär spontanitet att man hittar på saker allteftersom. Man tar på sig en jacka när man går ut med tanke att man ska vara borta en liten stund men det kan sluta med att man är borta i flera timmar. Saker får lösa sig som det vill och man klarar sig med det man har med. Nuförtiden är spontanitet det motsatta. När jag går utanför dörren med Edith så måste jag packa flera flaskor, varmvatten i termos, kallvatten, ersättning, napp, extra kläder, blöjor, filtar, ytterkläder, babybjörn mm. Visst är en del redan packat men jag måste gå igenom allt så att det är med och inte tagit slut. Först då kan jag gå ut genom dörren trygg om att jag nu kan vara hur spontan som helst för allt är med. Helst ska barnet även ha en torr blöja och vara mätt. Hur spontat som helst med andra ord!

Hon ler

Eller hon har gjort det i några veckor nu. Det är verkligen så underbart när det börjar. Hon drar på smilbanden och rycker upp kinden mot ögat så sött. Och värsta skrattgropen har hon på ena kinden. Sötast!

Man får anstränga sig lite och prata med sin allra gulligaste röst och le allt vad man kan men då brukar hon le tillbaka (iaf om blöjan är bytt och hon är mätt). Skötbordet är oxå kul och hon kan ligga och kika omkring och le mot det hon ser.