Mina prinsessor

Nu rullar dagarna på. Märta är så härlig med Edith, hämtar grejer och tom hennes favoritgosedjur får hon låna. Hon är otroligt intensiv just nu. Gör allt tvärtemot och pratar med decibel som är mkt högre än normalt. Vi blir helt slut av henne. Det är som att allt hon känner är maxat, är hon glad så är hon superglad och tjuter av glädje så vi får ont i öronen eller oxå är hon ledsen och gråter som om världen gått under för ingenting. Det är som att tvåårstrotsen eskalerade med väldig fart sen Edith föddes. Men det är väl helt normalt att hon gör så och som jag skrev så är hon så fin mot Edith vilket känns skönt.

Edith äter numer två gånger per natt vilket är helt okej. Hon har varit lite "gnölig" som vi säger. Hon skriker till, vrider sig och är missnöjd för att några sekunder senare nästan somna. Förmodligen har hon nåt problem med magen och vi har köpt magdroppar som vi hoppas ska hjälpa henne. Igår var jag och Edith på stan en vända. Det är ju lite läskigt att vara ute själv på stan med en så liten bebis. Hon ammar inte speciellt regelbundet och man vet ju aldrig när hon blir vrålhungrig. Det innebär att man inte vet hur man ska göra eller vart man ska gå om hungern slår till. Dessutom så har jag inte gått långt än och det är svårt att veta hur mkt kroppen orkar. Men allt gick jättebra, Edith sov nöjt i sin vagn och vi kunde tom ta en lite längre promenad än planerat. Jag var rätt stolt när jag kom hem. Konstigt att va stolt över nåt som man tidigare gjort utan att ens fundera på det.

Nu sover hon själv på en kudde bredvid mig och jag kan in bestämma mig om jag ska passa på att duscha, laga mat, städa, tvätta eller sola. Förmodligen så vaknar hon så fort jag börjar göra nåt på egen hand..

Liten knort

Jag hade verkligen glömt av hur mysigt det är den första tiden men en liten bebis. Men Edith är verkligen helt underbar, världens lenaste kinder och det lilla huvudet kan man bara inte låta bli att klappa på. Å det finns ju inget bättre än när hon ligger ihopkrupen på ens bröst och myser. Hon är rätt så lättskött, äter sover och bajsar som alla bebisar. Hon kan till skillnad från Märta sova själv på en kudde eller i soffan längre stunder. Nätterna är väldigt behagliga. Hon ammar innan jag lägger mig, sover i sin säng bredvid vår säng och vaknar vi 4-tiden för att skrovmål och somnar om till 7. Riktigt lyxigt med andra ord. Jag njuter så länge det varar. Amningen är väl ett kapitel för sig, att förlösa barn är jag sjukt bra på men att amma är värre. Har haft lite sår och ont men hoppas att det ska bli bättre snart. Hon är väldigt stark i nacken och lyfter huvudet som ingenting, det är nästan svårt att hålla henne ibland för hon kan slänga iväg huvudet när man inte är beredd.

Här är världens sötaste Edith

Att få en lillasyster

Att få en lillasyster är ju inte bara så kul direkt. Vi har fått många olika reaktioner från Märta. Framförallt så har hon varit mer aktiv och mer trotsig. Väldigt ofta så säger hon nej, springer iväg och gör tvärtemot vad vi säger. Och hon gör allt för att hela tiden ha fokus på sig själv. Häromdagen när vi åt så satt jag och Anders och pratade om nåt och då sa Märta "titta på mig". Så hon vet ju iaf hur hon ska göra för att få uppmärksamhet. Anders har lekt med henne hur mycket som helst samtidigt som han har lagat mat, städat och fixat. Själv har jag försökt få till en bra amning och orka med hela förändringen av livet. Anders och Märta har lekt mycket i hennes koja på rummet för att Märta skulle känna sig lika viktig och älskad som tidigare. Hon har haft jättekul med sin pappa men istället så har hon reagerat en hel del mot mig. Från att ha varit lite mammig så är det nu bara pappa som gäller vilket hon har gjort tydligt ett par gånger. Självklart är det en helt naturlig reaktion men visst svider det lite i modershjärtat. Mot Edith är hon väldigt snäll, hämtar hennes napp och nallar. Klappar på henne lite ibland och sitter bredvid på skötbordet när vi byter blöja. Edith får oxå en godnattpuss på kvällarna vilket vi föräldrar inte får varje gång direkt. Men för det mesta ignorerar hon Edith och ibland vill hon inte ens prata om henne. På förskolan fick dom inget svar när de frågade om hennes lillasyster.

Här är Märta när hon och Anders hämtade mig och "äsen" på BB.

 Märta vill tydligen visa sin lite högre position i familjen och satte sig på sin stol och vinkade ned till Edith.

 Här är Märtas koja som hon lekt i hur mkt som helst det senaste. Speciellt mysigt är det att sitta i kojan och kolla på ipaden.

 Min fina tjejer!

Nu har Anders börjat jobba och Märta är på förskolan. Men tre mornar i rad har vi lyckats ta oss till förskolan i tid. Å haft det riktigt mysigt innan dess. Så vi vänjer oss vid situationen lite i taget och tycker att det går riktigt bra ändå.

Nu är hon här!

Så kom hon då till slut på utsatt dag. I väldig fart gick det. I tisdags kväll märkte jag med säkerhet att det var på gång. Vid ett-tiden på natten åkte vi in. Vi ringde först till förlossningen och sa att det var 7-10 min mellan  värkarna. De tyckte att vi kunde vänta en stund till hemma men sa att vi fick åka in när vi ville efter att Anders hade varit lite ihärdig. I slutet av det samtalet kom värkarna med 3 min mellanrum. Vi åkte direkt. Anders körde inte lika laglydigt som vanligt utan gjorde allt för att vi skulle hinna in. När vi kommit halvvägs så gick vattnet och sekunden därpå följde krystvärkar. Anders fick ringa ambulansen som fick möta upp oss. Vi konstaterade snabbt att vi inte skulle hinna in med ambulansen heller utan jag fick föda i ambulansen på en bussplats. Allt gick väldigt bra men jag är glad att det hände med andra barnet för nu visste jag ju hur jag skulle göra. Sedan åkte vi till förlossningen och gjorde klart allt efterarbete. Det låter ju väldigt dramatiskt alltihop men då kändes det inte så. Enda skälet till att det gick så fort var ju för att allt gick bra. Vi är däremot väldigt glada för att ambulansen hann fram, de hade ungefär 10 minuters marginal. Annars hade jag fått föda i vår bil, mitt i natten i minusgrader och stackars Anders hade fått vara med och ta emot vilket hann inte direkt hade känt sig bekväm med. Så trots allt var det helt okej att föda i en varm ambulans:)

Här är Edith!

5 dagar kvar

Idag är det fem dagar kvar till lillplutten förväntas komma ut. Dvs så kan det bli allt från idag tills om ca 3 veckor. Konstigt att inte ha en aning om vad som väntar en om bara några timmar. Det är inte så många tillfällen i livet då man verkligen inte har någon kontroll, eller iaf kan vara säker på att man inte har kontroll. Vanligtvis så vaknar jag och bestämmer mig för ungefär vad jag vill göra utav dagen och planerar in saker för nästföljande dagarna. Men nu.. allt jag planerar får vara med en nypa salt och jag måste hela tiden säga till alla att vi får se om jag kommer. Det verkar inte vara något på gång än iaf.

Som om inte detta är nog med spänning i livet så har vi haft vår sista planerade visning av huset igår och nu är det bara att se vad som händer med budgivning och försäljning. Det avgör ju oxå en del om hur livet kommer se ut i framtiden.

Här är en bild på vår lilla loppa som varje gång med bestämdhet förnekar att det kommer en bebis så fort vi för det på tal. Ska bli spännande att se hennes reaktion på ett litet syskon.