måndag 6 juli 2009

Dränering

Nu har vi satt igång med nåt väldigt otrevligt (som Olof skulle ha sagt), nämligen att dränera. För er som inte vet så handlar det om att leda bort vatten från grunden så att den inte förstörs och därigenom förhindra att fukt kommer in i källaren. Lördagen för 2 veckor sen kom en stor grävmaskin och förstörde vår trädgård. Även om den inte var superfin innan så var den ändå bra mkt bättre än nu. Först försvann uppfarten.


Och efter det hade vi bara stora jordhögar i hela trädgården.

Det blev en djup vallgrav (fast utan vatten) runt huset. Från dörren fick vi lägga en liten spång till andra sidan. En kul detalj var när Lina var hemma hos oss och skulle gå hem på kvällen. Under tiden hon hälsat på hade hon totalt glömt bort att vi hade ett 160 cm djupt hål utanför dörren. Hon gick (nästan) ut som vanligt.. som tur var hann hon stoppa sig innan hon tog steget ut.
Sedan dess har Anders jobbat på så mkt han har orkat/hunnit. Här gjuter har en liten vinkel på plattan.

När huset byggdes trodde man att det räckte med att måla asfalt på grunden för att förhindra att fukt skulle komma in. Ganska smart men om det nu kommer in fukt så är det grymt svårt för den att ta sig ut. Anders fick ta vinkelslipen och sätta på en grov borste och sedan försöka ta bort allt. Såhär såg han ut en dag när jag kom hem. Söt va!? Han såg ännu roligare ut när han tog av sig hörselskydden och blottade sina vita öron:=)
I lördags kom Anders bror och en kompis hit för att hjälpa oss. Allt gick med en väldig fart. Här sätter kompisen upp våra podränskivor.
Sedan var det bara att börja gräva igen. Jag var med och grävde. Vi kom ganska långt men efter 4 timmars intensivt grävande var man ganska trött, svettig och skitig. Då var det skönt med ett dopp i vänern.
En sak som är så härlig med att göra såna här stora projekt är att man lär känna så många grannar. Alla stannar och tittar och pratar. De flesta har själva gjort det för längesen och minns hur jobbigt det var. En annan härlig grej är att vi har så många hjälpsamma kompisar. Ni anar inte vad många som har engagerat sig i det här projektet. Allt ifrån att planera, skaffa material, gräva, röja, fixa, stödja. Tack allihop!!! Det betyder såå mkt!
Nu ska jag gå å lägga mig för att var pigg inför imorrn. Då är det avslutning på mitt jobb och vi ska spela paintboll med riktiga färgkulor. Jag kommer vara helt blå när jag kommer hem. Annat är det för kollegan som redan tagit semester och tydligen har suttit i Hollywood och käkat jordgubbar.. låter inte helt fel.
Kram!

2 kommentarer:

Maria sa...

Tack Karin. Tidigare så ville jag också ha ett hus, men nu är jag inte ett dugg sugen. Jag kan visst tänka mig att bo i hyreshus några år till.

Made by Ina sa...

Wow, kommer bli sa spannande att besoka ert hus framover... Vet du, jag saknar allt vara pratstunder ocksa!! Vi far planera in en pratdate nar jag kommer hem =) Jag har ett officenumber om du vill ringa nan gang as well...