Men jag känner faktiskt att jag saknar Märta. Anders skickar ett foto eller en filmsnutt varje dag via mobilen så jag ser vad de har för sig. Det är dagens höjdpunkt. Men mest saknar jag faktiskt att jag missar så mkt. Förut så såg jag första gången hon gjorde allt och berättade för Anders. Eller märkte att nu lär hon sig det här och så höll vi utkik båda två. Nu är det Anders som får berätta att hon satte sig upp själv från liggande. (vilket för övrigt var en skön stil, ligga på magen, sära på benen tills de var i spagat och tryckte upp överkroppen med armarna tills hon satt upp)
Hon lär sig så mkt just nu. Hon har börjat vinka och peka på lampan när man frågar var den är, visserligen pekar hon på lampan när man frågar vart pappa är men det låtsas vi inte om:) Hon håller på att lära sig att krypa, ställer sig på knäna och vaggar fram och tillbaka men framåt kommer hon inte än. Hon har börjat ställa sig upp genom att dra sig upp på möbler. Hon pratar och pratar, massa ljud och ord.
Och allt detta missar jag.. eller missar det gör jag ju inte men jag ser det väldigt lite. Man inser hur värdefullt det är att få all tid man kan åstadkomma med henne. Min goa tjej med tänder åt alla håll och kanter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar