Scrapp!

Här kommer lite mer scrapp till Märtas album. Det är kul att ha lite foton på familjen. Här är det första familjekortet. Det fotot tog vi innan de här om ni minns:)Det här kortet gjorde till mamma på hennes födelsedag. Kanske inte min vanliga scrapstil men jag blev väldigt nöjd. Det kommer nog bli fler kort av den här varianten.

Vera

Äntligen är hon här. Märtas yngsta lilla syssling. Vi var där igår och fick äran att hälsa på henne innan hon ens var en vecka gammal. Hon sov och åt om vartannat och roligt nog så fick vi vara med på en vakenstund oxå. Två stolta storasystrar har hon oxå. Men det var bara en som kom med på bild..Tänk att bebisar är så små när de föds. När man håller en så liten bebis i sin famn så kan man inte bli annat än förtrollad. Den där totala tilliten är något särskilt.

Det fanns kort på oss

Läste precis det här inlägget och kommenterade att det borde väl finnas något mer aktuellt foto än hennes (dock mkt fina) collage. Vi sågs ju som sagt förra året och tog väl foton på oss då? Jag rotade lite i min hårddisk och hittade de här:Snygga vi är!

På sjön

I lördags var vi på sjön. Troligen sista gången för säsongen. Mina föräldrar var med (de hade tydligen inte varit i våran båt sen vi precis köpte den för en massa år sen), Anders föräldrar och hans båda bröder med familjer. När vi kom var det ritkigt mysigt med sol som värmde. Efter ett tag började det blåsa och blev ganska kallt. Så efter en stunds diskuterande fram och tillbaka så flyttade vi oss. På det nya stället fanns det eldstad och bänkar. Vi gjorde upp en eld av blöta pinnar och mycket tändgelé. Det var så härligt! Efter en stund började det tyvärr blåsa även på det nya stället. Vi åt upp och gjorde oss redo för avfärd ganska snabbt. Det var dessutom dags för blöjbyte av en viss Märta och det var inte så härligt att behöva göra det i blåsten. När vi kom hem var vi sådär härligt trötta som man bara blir av att vara ute en hel dag och slängde oss på soffan och wordfeud.

Här är kusinerna som direkt började leka med Märta
Innan vi åkte ut fick vi besök av en kompis som kollade på när Märta åt banan.

Förra veckan

Förra veckan fick Märta prova att gunga för första gången. Hon satt i gungan och tittade sig omkring. Inte direkt jätteimponerad. Då var det mysigare att sitta i mammas knä i gungan för "äldre barn". Lägg märke till henne fötter på fotot.Märta sitter ju väldigt bra nuförtiden som jag redan har berättat en massa gånger. Men det händer att hon ramlar och så hittar man henne liggandes i leksakslådan. Det gör att man inte riktigt vill lämna henne när man ska laga mat eller dylikt. Då kom jag plötsligt på det! Jag hämtade badbaljan och satte i henne där tillsammans med alla hennes leksaker. Hon lekte för sig själv superlänge och var såå nöjd. Leksakerna försvann inte och hon ramlade inte. Hon fick sitta en stund på altanen i höstsolen och leka.
Även om hon nu är bra på att sitta så har hon inte riktigt förstått det där med att rulla runt. Hon har ju gjort det flera gånger men verkar inte förstå alls varför man ska göra det. Dessutom så misstycker hon starkt när man lägger henne på mage. Men det gör hennes elaka mamma ändå för att hon ska få träna. Kanske trillar poletten ned snart. Eller oxå kommer hon utveckla krypandet via sittande ställning.
I fredags umgicks vi med Anders bror med familj. De visade ett spel för oss som har andoridmobiler, wordfued. Det är alfapet på mobilen. Och man spelar mot andra människor inte mot en dator. Superkul och beroendeframkallande..

Hon ler och är ljuvlig

Arbetet med att scrappa Märtas första år har som sagt börjat. Det känns väldigt kul. Här är två LO:s. Den första handlar om när hon började le mot oss. Det gjorde hon i v 6 och då när vi sjöng för henne eller petade på näsan eller hakan. Skrattknappen kallade Anders hennes haka ett tag. Den andra handlar om att hon var så ljuvlig första tiden och vi kunde inte slita ögonen ifrån henne.

Min grymma man!

Allså inte elak utan duktig. I lördags sprang han 1,8 mil!!! Trots förkylning så lyckades han dessutom slå sitt personliga rekord med 6 minuter. Inte illa pinkat va! Märta och jag hann precis se målgången. Tyvärr hade jag inte med kameran men ni får föreställa er hur han såg ut. Svettig, trött och glad!