Dessa blå ögon

De är ju helt förtrollande. Jag märker att jag inte slutar att försöka fånga hennes blå ögon med kameran. Trots att jag tycker att jag har fått fina kort på dem så hjälper det inte. Hennes ögon är ju dessutom det första man lägger märke till hos henne. Iaf jag. Och iaf de flesta som vi möter. Här kommer en liten hyllning till hennes ögon. Vill bara tillägga att bilderna inte är redigerade på något vis.
Hon har dessutom blivit riktigt duktig på att sitta. Hon klarar flera minuter utan något stöd alls. Men sen glömmer hon av sig och ramlar handlöst åt något håll. Sedan tittar hon helt förnärmat på mig för att jag inte tog emot henne. Kan man ju iof förstå. Det kan ju inte var helt lätt att förstå när mamma tycker att Märta ska träna på att sitta och väljer att inte ta emot henne eller annars när det alltid när någon som tar emot.