Skillnaden mellan nu och då?

Har funderat lite över det här med mammarollen det senaste. När Märta föddes så var jag (iaf enligt mitt tycke) en ganska lugn och cool mamma. Lämnade gärna bort henne för andra att hålla, ville att hon skulle va van vid andra och tyckte det var skönt med avlastningen. Allteftersom tiden har gått så märker jag att det är svårare. Kanske för att hon själv är medveten om att vi försvinner men nu så är det svårare att vara borta från henne längre stunder. När jag började jobba efter att ha varit föräldraledig så tyckte jag att det var rätt skönt och längtade tillbaka. Visst saknade jag henne i början men var aldrig orolig eller kände att jag behövde ringa och kontrollera att hon hade det bra. Men nu efter vinterns alla sjukdomar och vabdagar så kan jag plötsligt få en ingivelse att ringa till förskolan och bara kolla så att allt är okej och att Märta har det bra. Jag har varit noga med att lägga undan alla såna tankar direkt eftersom jag vet att de skulle ringa om nåt hände eller om hon blir sjuk. Efter den här föräldraledigheten är jag inte alls så säker på att jag kommer vara sugen på att börja jobba igen vid årsskiftet. Men självklart kommer jag att göra det eftersom Anders ska vara hemma då. Någonstans så tror jag att jag har börjat landa i det här med att vara mamma och småbarnsförälder. Jag har inte märkt när det skedde utan det har kommit krypandes på mig. Undrar hur jag kommer att vara som mamma till två barn och bo i ett hus i ett villaområde? Kommer jag att förändras ännu mer? Och hur då?

Här är kort från det allra finaste lilla underverket med byxor som kan skava i armhålorna. Tänk att vi snart ska få ett till lika fantastiskt!