Pysselretreat

Så kallade jag och Kristin vår dag igår. Kristin är en vän som (relativt) nyligen börjat med scrapbooking och hela sommaren har vi tänkt att vi skulle scrappa ihop men inte förrän nu har det blivit av. Hon tog med sitt pick och pack på tåget och kom hit i söndags kväll. På måndag morgon gick vi upp tidigt för att scrappa. Sedan satt vi till tolv på kvällen då vi till sist la oss för att sova. På de timmarna hann jag göra 6 LO:s!! Tror det är rekord för en dag. Å i förmiddags innan jag skulle till skolan hann jag göra en till! Det var en så härligt kreativ och inspirerande dag! Även om vi har totalt olika scrapstil så kunde vi inspirera varandra och ge tips. Kul, kul, kul!


Här är några små bilder från vår lilla träff:

Nä nu måste jag nog ta igen lite förlorad pluggtid.. Mors!

Här kommer fler

Va kul det är att redigera, önskar bara att jag hade ännu mer kunskap i ämnet. Men man lär ju sig en del själv bara av att sitta å försöka. Snart kommer min man hem! Ska bli så kul, jag har längtat efter honom. Jag vet att jag är fånig men vi har ju setts varje dag i sommar å nu har jag inte sett honom (i vaket tillstånd då han åkte kl 05.00 i måndags) sen i söndags. Kramas är härligt!

Nu med bild!

Här kommer då äntligen en bild av de lyckliga tu (dvs jag och min nyblivne make). Idag när jag kom hem från skolan låg ett brev med massor foton från Kristin. Såå spännande! Visserligen har jag ju sett några kort från hennes blogg men nu fick jag se alla! Det fanns så många bra.. men även många när vi bara fånar oss och kollar åt konstiga håll. Här är iaf två kort till allmän beskådning:

Fika med Katarina

Hejsan igen!

Två inlägg på en dag, inte dåligt för att vara jag men nu är sommaren över och jag har fått lite mer tid (eller jag försakar tråkigare saker som att diska, städa och plugga). Idag var jag och min goa vän Katarina och fikade. Vi har ju knappt setts något i sommar då vi har befunnit oss i olika delar av Sverige. På bröllopet sågs vi förstås men då gick ju tiden alldeles för fort så nu var det hög tid att träffas på "tu man hand" igen. Var ju tvungen att prova min nya kamera. I ljuset som var i caféet förstärktes Katarinas blåa ögonfärg men dessvärre stördes de av reflexerna i glasögonen. Så ni får se ett par svartvita bilder istället:)

Ha det gott!

Vår efterlängtade lampa!?

I vårt gäng har vi en vandringspokal för de nygifta paren. Vi är det fjärde paret som får denna underbara skapelse, en lampa. Det finns vissa förhållningsregler, bl a så får den inte stå undangömd någonstans, inte hos någon förälder utan den ska stå på en framträdande plats i hemmet. Så nu har vi placerat vår lampa på hyllan i vardagsrummet där den hädanefter kommer att få lysa upp våra mysiga hemmakvällar. Vad man kanske inte först inser när man ser lampan är att den även har en glödlampa i glasfoten. Nedan finns ett kort på denna fantastiska lampa, titta och avundas:)

Tillbaka i framtiden

Sådär ja, då har allt dragit igång igen. Sista terminen på socionomprogrammet har börjat och nya kursen startade idag. När jag kom hem funderade jag på om jag skulle plugga lite, packa upp, diska eller kanske scrappa. Än så länge har inget av det blivit av, jag har bara degat framför TV:n och nätet. Men börjar få lite energi att göra nåt vettigt snart...

Jag har på många sätt bävat lite inför den här terminen. Det är sista terminen innan jag förväntas kunna tillämpa kunskaper som jag inte tycker att jag har fått. Jag menar, väldigt lite av det vi har läst har varit praktiskt tillämpbart för vår kommande profession. Det har mest varit allmännutbildning och flum. Snart måste jag börja söka arbete och jag vet inte ens vad jag vill hålla på med.

Men det jobbigaste är nog att jag och min nyblivne man inte längre är sambos. Han har fått ett fast jobb i vår hemstad, som vi vill tillbaka till, och jag har ju bara en termin kvar så det här blir nog bäst. Det gör dock inte att jag tycker att det är speciellt kul att plötsligt behöva bo ensam.. Nu måste jag ju bli den självständiga kvinna som jag hittills inte behövt vara. Missförstå mig rätt, jag vill ju "vara" självständig men det verkar jobbigt att "bli" det. Den lata sidan av mig har låtit pojkvännen laga punka och fixa datorn men nu få jag väl fixa det själv.

Här kommer lite foton på några vänners dotter, min kusin och hennes barn. Om ni undrar varför det är kort på så många barn i bloggen så är det för att de ofta är ganska okej med att bli fotade mkt. De blir inte lika besvärade som många vuxna lätt blir. Det gör att man har chansen att prova lite olika grejer..

Ett litet tillägg

Hej!

Vill bara göra ett litet tillägg angående vår "kompisfotograf". Hon heter Kristin och är helt fantastisk på att fota! Hon är en stor inspirationskälla för mig inom fotograferandet (men även på många andra plan) och gjorde ett enormt jobb på vårt bröllop med att fota, i princip allt!

Tack goding! Här är en länk till hennes blogg så kan ni själva gå in och njuta av hennes underbara bilder!

PS. Skälet till att hon inte fick denna presentation nedan är för att jag är lite försiktig med att lägga ut för mkt namn på nätet, har hört om folk som råkat illa ut pga det. DS