

Märta har nu storlek 80 i kläder. Det händer mycket med det motoriska nu. Hon har lärt sig att krypa och tar sig nu även framåt. Hon har all tyngd på armarna och så lyckas hon på olika sätt sprattla med sig benen. Man hinner knappt blinka så har hon krupit iväg. Hon kan ställa sig upp själv. Hon kämpar och kämpar och slutar aldrig träna på detta. Varje dag blir hon modigare och försöker nu leka med leksaker ståendes men det är ju ganska besvärligt eftersom hon behöver hålla sig i med ena handen. Att sätta sig upp själv har hon också lärt sig. Hon vinklar ut ena benet och så pressar hon sig upp med armarna. Hon kan även ligga på rygg och komma upp med magmusklerna om hon lyckas vinkla sig lite åt sidan. Gåstolen styr hon som ingenting och får upp rätt bra fart.
Hon börjar lära sig vart lampan är. Hon pekar uppåt och tittar mot närmaste ljuskälla, det kan vara ljus, lampa eller månen. Dessvärre gör hon likadant om man frågar vart mamma och pappa är. För någon vecka sen började hon vinka oxå och efter lite tjat så brukar hon krama de små händerna till vinkningar. Hon ljudar ord som äsch, osch, titta, tutta, mama. En ny rolig lek är att rasa torn byggt av de mjuka klossarna med bjällra i. Leken när vi sätter nappen i vår egen mun är fortfarande bland de roligaste. Samt att leka tittut, kittla, kasta henne i luften och busa. Hon har lärt sig att vinka och klappa händer. Hon är så söt när hon klappar händer.
När hon kryper eller för det mesta så brukar hon ha tungan på sned i munnen. Hon ser för härlig ut då. Ytterliggare en tand är på G, tror hon har 8 st nu. Hon äter fortfarande allt men kan nu ta lite längre tid på sig och helst vill hon ha något att leka med under tiden. Pincettgreppet tränas och hon äter gärna smörgås själv. I princip kan man säga att hon äter allt som är mat. Hon förstår nog inte att man inte kan tycka om.
Anders är hemma på heltid och jag jobbar. Det är annorlunda men Märta verkar inte bry sig så mkt. Det första dagarna fick jag världens kramar och pussar när jag kom hem och ingen annan dög men nu är hon helt neutral inför det.
Här är världens sötaste lilla tärna!
Tyvärr så har jag inte min vanliga hårddisk hemma så ni får inte se de gamla bilderna den här gången men det är ju bara att kolla bakåt i bloggen om ni vill jämföra månad för månad.
Var temat för Pysselmyrans veckoutmaning. Tävlingen är avgjord men jag måste säga att den här utmaningen verkligen var rolig. Jag gick igång till tusen! Pappret jag har använt är en kartong som hängde med i ett paket för att inte de andra pappren skulle bli vikta. Jag piffade till det med lite färg. Tagen kommer från KappAhls bebisklädesmärke. Blommorna och bladen är från ljusmanchetter. Knapparna och spetsen har jag fått från min svärmor som hon har samlat på sig. Spetsen kommer från en tid då hon och hennes kompisar sydde egna BH:ar:) Den vita bladrankan kommer från en självhäftande kartongfigur. Det är skyddsplasten som jag har använt. De två stämplade strecken är överblivet stämpelmaterial som jag fick från Sofia.
Tills slut så har jag stämplat swirlstämpeln som jag har använt och återanvänt hur många gånger som helst och det är garanterat inte sista gången jag använder den. Swirlar verkar man kunna stämpla i princip på allt. En otroligt bra stämpel att ha i sitt sortiment.
Märta har storlek 80 men vissa 74 går fortfarande på. Anders är pappaledig och jag jobbar 100%. En omställning men det känns bra hittills. När jag kommer hem blir hon så lycklig och bara kramar mig och skrattar. Mysigt värre!
Märta är väldigt aktiv just nu. Hon sitter inte still i famnen utan ska hela tiden undersöka något. Ser hon fjärrkontrollen eller mobilen på bordet så bara kastar hon sig dit. Fullt förtroende för att man ska fånga henne när hon ramlar. Hon sitter och leker själv ganska långa stunder och lägger sig på mage för att sträcka sig efter saker hon inte når. Sedan rullar hon omkring efter olika grejer. Hon har nog inte förstått att hon kan rulla riktigt dit hon vill men hon rullar ändå längre sträckor. Hon kan även snurra 360 grader på magen för att komma åt det hon vill ha. Att åla baklängas klarar hon men blir ganska frustrerad när kommer längre ifrån det hon ville ha. Börjar träna på att stå men man får hålla henne hela tiden och inte titta bort en sekund.
Vi har börjat läsa lite böcker och det tycker hon är spännande. Hon säger ”titta” och blicken följer med på sidorna. Om man öppnar långsamt så vrider hon på huvudet för att kunna se nästa bild.
Hon pratar mkt nu säger mamama, dadada, titta, dä, pruttar och låter som en tiger.
Vi har börjat med en variant av 5-min metoden. Så vi lägger henne i sängen med nappen och går därifrån. Sen har vi gått in med jämna mellanrum och gett henne nappen igen. Det har varit superjobbigt för oss och även för henne. Hon har varit helt hysterisk och vissa dagar har det tagit 40 min att söva henne. Men nu börjar det ordna sig och hon somnar oftast ganska fort själv och skriker inte på samma sätt längre. Men det bästa är fortfarande att bli sövd i famnen.
Hon älskar hundar och bara skrattar och viftar när de kommer i närheten. Hon är inte alls rädd utan bara road.